Depression

Definition

"Stämningssjukdom som ofta blir livslångt kronisk. Återkommer i episoder med en tilltagande utbredning av sjukdomen. Obehandlad depression innebär en markant förhöjd dödlighet."

www.fass.se

lycka

det fanns stunder i livet när jag hade känslan av
att allt skulle ordna sig
att allt skulle bli bra
att framtiden var ljus
jag förstod inte att detta var stunden av lycka

om honom

-igen, men förhoppningsvis för sista gången

han har tjej

det var inte hans ex jag behövde oroa mig för

min enda fara var som vanligt jag själv

om mat

någon gång ska jag berätta mer om mat och destruktivt beteende

någon sa att du hade en tjej

luften gick ur
som en pyspunka,
långsamt långsamt

låg apatisk i flera dagar
hörda att de hade sprungit på dig
var rädd för att de skulle säga att jag mådde dåligt
tänkte att du skulle tro att det var på grund av dig
det är det ju faktiskt inte
låg apatisk i ännu fler dagar

tog mig till slut ut
träffade de andra
någon av dem sa att du hade en tjej

det är okej
önskar bara att jag skulle träffa någon för dig
men någon sa att du hade en tjej

om en vän

det är skönt att inse att ens vän verkligen är en vän
men det gör det inte lättare att leva
då får man helt enkelt veta att man drar ner andra i sin skit
man skulle kunna tro att en vän bär en del av bördan, vilket den ofta gör
men att inse det gör att bördan blir större inte mindre

metaforer

att inte kunna uttrycka sig
men ändå försöka
kan vara att tala i metaforer

det blir svårare att förstå
det blir lättare att förklara
det är ett sätt att slippa stå för sina känslor

innan jag faller

förresten tror jag att jag innan fallet alltid tror att jag känner ett uns av lycka
som vanligt blir jag bara lurad
mest är det nog jag som lurar mig själv
är det konstigt att men inte vågar känna????

tomhet

när finns slutet?

jag är deprimerad.

jag tror att jag kanske vet vad som händer när jag faller.
jag tror att det är då massor av saker, stora och små, faller ner för berget.
först bara som ett litet ras av småsten och grus, för att sedan bli ett lavinartat skred som bara drar med sig mer och mer, och därmed blir större och större.

när allt känns så värdelöst, så tomt, så ensamt
vad gör man?
var finner man ork?
var finner man stöd?
var finner man tröst?
var finner man vilja för att gå vidare?

allt är bara tomhet, allt är bara tomhet, allt är bara tomhet, allt är bara tomhet

det är fan otäckt, inte det faktum att man för sig själv kan konstatera att man är deprimerad, utan att inse att det för mig är en helt naturlig känsla
en bekant känsla
en känsla som jag har haft så många gånger förr
en känsla som jag antagligen alltid kommer att ha
en känsla som kanske till och med är en slags trygghet

allt jag känner är tomhet

hur gör alla vanliga människor??

hur gör alla vanliga människor för att leva?
hur gör alla vanliga människor för att får livet att fungera?
hur gör alla vanliga människor för att stå ut?

rökning

en viktig detalj som jag bara måste skriva
det känns viktigt, eftersom det kan sägas höra till min "bloggföljetong"
håll i er nu................
jag har slutat röka!!!
jag har slutat snusa!!!
jag är helt fucking jävla nicotinfri!!!
det kan vara bland det coolaste ever!!!
jag har varit helt fri sedan september!!!

lurad

Han - sa efter ett jävla halvår att han var intresserad eller nåt - jag sa att han var cp, hade gjort mig ledsen, och att han kan vara den mest konstiga svårlästa människan jag någonsin träffat på, men jag sa att jag gillade honom.

Detta var på natten mellan en fredag och en lördag - även om jag bara sov typ två timmar den natten och gick upp och jobbade helt sjukt tidigt - så hade jag mer energi än vad jag haft på länge.
En hel helg (nästan) varade känslan av att allt nästan var perfekt. Att allt faktiskt skulle ordna sig. Att livet kanske faktiskt skulle bli bra, och att till och med jag skulle få uppleva lycka igen.

Aldrig kunde väl jag föreställa mig att han en vecka senare skulle dumpa mig - hur fan gick det till? Jag blir inte dumpad. Han hade lurat mig. Det var nog så jag kände... att han hade lurat mig.

om kärlek

när man är ung tror man att kärlek blir lättare med tiden

If it's Love - it fucking hurts

Varför kan det inte bara vara enkelt?
Jag har noll kontroll på mina känslor.
Jag är rädd för att han inte vill ha mig.
Tänk om jag bara vill ha honom för att han
inte vill ha mig?
Ibland verkar han vilja ha mig - ibland inte.
Den största rädslan skulle vara att han aldrig skulle
komma över sin förra flickvän.
Detta är nackdelen med att vara vänner från början -
man vet sådant som man annars inte skulle berätta för
någon man är intresserad av.
Jag känner henne inte, vi har aldrig träffats.
Vi är inte ens i närheten av att vara ett par.
Jag vet ju inte ens om jag verkligen är kär i honom.
Men ändå är jag så jävla svartsjuk på henne.
Och jag är ju inte en svartsjuk person.
Tänk om jag bara är besatt och allt shit som händer i mitt
huvud och hjärta är en grej i brist på annat...

If it's Love - it fucking hurts

Jag funderar på att dra

Jag funderar på att dra från Stockholm.
Att börja på nytt i en annan stad på en annan plats.
Skulle aldrig palla att bo i en småstad, så jag har kollat in både Malmö och Göteborg på nätet.
Jag insåg därmed att även dessa städer är småstäder.
Jag vet inte vad jag ska göra - går det att göra något av det liv som jag lever nu?
Jag kanske skulle köpa mig ett torp någonstans långt bort - och bara vara där. Faktiskt isolera mig från allt ett tag.

What to do, what to do.

Vem?

Jag håller på att flippa.
Jag håller på att flippa helt och hållet.
Vem kan jag berätta det för?
Jag har ju för fan försökt i flera år - men min fucking päron lever ju i förnekelsens förnekelse.
Jag flippar. Jag finns inte.
Jag vägrar mediciner, jag vägrar livet.

När allt är så jävla svårt - blir allting mycket svårare.
Jag är fan så jävla sjuk - och ingen hjälper mig.

Depression

Jag sa att jag gör mitt bästa för att bli frisk.
Jag kämpar faktiskt så jävla hårt.
Den där fucking doktor jäveln sa - du kommer ju att ha en dipp snart igen.
Han va typ nyutexaminerad eller nåt, trodde att han va nåt.
Han försökte bygga upp någon slags kontakt men då kan man ju inte sitta och klanka ner på hur sin patient lever sitt liv.
Jag försöker ju som fan.

Hur som helst - mitt ensamma jag väntar på att den starka depressionens återkomst.

To be continued

cigg

Klockan är 14:01
jag har idag rökt 5 cigg

Om vänskap - det här är till dig

Jag har insett att jag inte kommer kunna förklara varför jag älskar henne.
Jag har insett att jag inte behöver förklara varför jag älskar henne.

Alla har olika relationer till människorna omkring sig.
Om du skulle genomgå en svår operation, vem skulle du ha med dig?
Din flickvän, din mamma, din pappa, din syster eller din bror?
Min pappa vet inte att jag har cancer.
Jag ville inte ha någon med mig när jag skulle opereras, jag ville klara mig själv.
Jag tackade nej flera gånger till min väns erbjudande om sällskap.
Jag ville klara mig själv.

När det var dags var hon ändå där hos mig.
Hon tog hand om mig, hon gav mig kärlek, hon älskade mig.
Hon var hos mig så länge att jag insåg att jag inte klarar mig själv.
Hon visste det redan.
Hon förstod att jag inte tillät mig att känna - känna allt det som hände i mitt liv.
Hon fick mig att våga känna - hon hjälpte mig med smärtan.

Jag hatar dig för att du ifrågasätter mina känslor.
Jag hatar dig för att du får mig att tvivla.
Jag älskar henne.

Om vänskap

Du sa att jag missbrukar ordet älskar.
Detta för att jag sa att jag älskar henne som jag ofta hatar och bråkar med.
Jag sa att kärlek och hat har en nära relation.
Kan man bli så hatisk mot någon som man inte älskar?
Hon skulle aldrig göra mig så arg, ledsen och besviken om jag inte verkligen älskade henne.
Jag försökte förklara att jag inte har någon familj som du att älska.
Du sa att det där bara var larvigt att dra till med - det är så synd om mig för jag har en usel familj..bla bla.
Du accepterade aldrig mitt svar.
Du fortsatte att anklaga mig för att missbruka det ordet.
Du gjorde mig ledsen.
Du bad mig förklara varför jag älskar henne.
Jag gjorde mig ledsen.
Jag kunde inte förklara varför jag älskar henne.

igen

Okej - sluta röka grejen/nedtrappningen
gick ju käpprätt åt helvete.
Har senaste veckan hört en massa folk tala om
"sluta röka boken", jag har beställt en över nätet nu
jag vill ju någonstans, men men vi får se hur det går
Jag har aldrig påstått att jag har någon karraktär
-eller självbevarelsedrift
Men absolut- heja mig!

Sluta röka

Jag har planer på att sluta röka...
får ångest av bara tanken - är nog inte mentalt mogen för detta
å andra sida Will I Ever Be?
Ciggen är ju på något sätt en viktig del av min image - or?
Hade från början planer på att sluta helt tvärt,
men insåg att jag troligtvis aldrig skulle klara det
- ångesten och realiteten kom in i bilden igen...
Sökte på "sluta röka sidor" på nätet, alla skrev de om nedtrappning.
Jag är dock osäker på om det är något för mig
- är ju en "antingen eller" människa...
Men med viss eftertanke kom jag på att nedtrappningen
kanske kan lindra ångesten

fimpa lugnt

Helt jävla pajj

Som vanligt är allt ett kaos - lade ner killgrejen ett tag, mådde ju inte så bra.

Mådde jävligt kasst (alltid men värre än vanligt)
- jag befann mig i något slags gränsland mellan död och levande.
Söp och knullade - allt för att känna någonting.
Givetvis tippade bägaren över.
Efter en farligt destruktiv tid med det mesta kände jag att jag behövde vila.

Fem månader gick.

Trodde jag var redo, hade glömt vilka känslor en snubbe kan väcka.
Blir en fucked up människa som jag någonsin stark nog att fixa hela grejen?

Faaan

Från blåtår till påtår

Har idag spelat fotboll med grabbarna
det var roligt men resulterade i blå tår.
Anledningen till detta är givetvis
faktumet att jag inte har den blankaste aningen
om hur man bör spela fotboll.
Tåpajjarna är ju utan tvekan de skotten som
resulterar i flest mål,
så det är bara att bita ihop och tugga taggtråd
-som de säger.
Sitter nu i soffan och dricker te
och jag anser att mina blåtår berättigar en påtår

Om bloggar

Detta är alltså en blogg

Jag har aldrig läst några bloggar och jag har aldrig haft någon egen. Jag har i och för sig läst en tjej som gick i min klass på gymnasiets blogg, den hette något puttinuttigt, aja roligt för henne, har aldrig lärt mig hennes namn. Den puttinutttjejen gömde sig för övrigt för mig på tuben...

Jag har faktiskt aldrig förstått charmen med nätet, försökte mig på Facebook ett tag, men det var inget för mig så jag lade ner sidan. För det första var det bara en massa folk från typ dagis som skrev till mig och med dessa hade jag inget intresse av att ha kontakt. Sedan var det mina kompisar som blev arga för att jag inte svarade på inläggen och på att jag inte lade upp bilder och sådant. Dessutom fick jag krupp på alla inbjudningar till olika grupper och liknande. Jag menat Chuck Norris är en charmig grabb men måste jag ha honom på min sida för det?? Hur som helst jag lade slutligen in några bilder men då blev kompisarna arga för att de inte var modellsnygga på dem så en natt (efter några glas stärkande vin) så lade jag ner sidan. Jag kände mig fri!

Sen finns ju även MySpace vilket är bra att det finns en samligssida för alla som sysslar med musik - men vad gör alla andra icke musiksysslande människor där?

Detta är alltså en blogg