tomhet

när finns slutet?

jag är deprimerad.

jag tror att jag kanske vet vad som händer när jag faller.
jag tror att det är då massor av saker, stora och små, faller ner för berget.
först bara som ett litet ras av småsten och grus, för att sedan bli ett lavinartat skred som bara drar med sig mer och mer, och därmed blir större och större.

när allt känns så värdelöst, så tomt, så ensamt
vad gör man?
var finner man ork?
var finner man stöd?
var finner man tröst?
var finner man vilja för att gå vidare?

allt är bara tomhet, allt är bara tomhet, allt är bara tomhet, allt är bara tomhet

det är fan otäckt, inte det faktum att man för sig själv kan konstatera att man är deprimerad, utan att inse att det för mig är en helt naturlig känsla
en bekant känsla
en känsla som jag har haft så många gånger förr
en känsla som jag antagligen alltid kommer att ha
en känsla som kanske till och med är en slags trygghet

allt jag känner är tomhet